Kampanj för rätten till behandling utan psykofarmaka

Psykiatrisk behandling utan psykofarmaka – är det möjligt?

P

Det finns forskning som visar att en stor del av psykisk ohälsa går över av sig själv med tiden – man läker ut psykoser, depressioner, lär sig hantera ADHD, bipolaritet, genom utbildning om sig själv och hur man fungerar och reagerar.

TID är ett nyckelbegrepp i medicinfri behandling. Tid att läka, tid att återhämta sig.
Andra viktiga nycklar är samtal, relationer, omsorg och en trygghet när det gäller boende och ekonomi.  Många av dessa perspektiv saknas i dagens psykiatriska vård. Man är istället inriktad på medicinanvändning – oavsett om det fungerar för patienten eller inte.
Dessutom finns det mycket som pekar på att psykofarmaka för en del konsumenter skapar mer dåligt mående än bra mående. Att psykofarmaka vid lång och regelbunden användning skapar de problem och sjukdomstillstånd man tar dem för. Och att dessa problem ofta blir kroniska.
Vi ser att det behövs arbetas fram fler behandlingsmetoder mot psykisk ohälsa och att det finns en mycket stor utvecklingspotential och stora samhällsvinster med att arbeta utan läkemedel. Det kan handla om att utveckla behandlingar bestående av kost, motion, vila och samtal. Kort sagt, allt som alla människor mår bättre av.

Samtalsbehandlingar

Vi anser att det behövs ett kraftigt utökat utbud av olika samtalsbehandlingar. Som situationen ser ut nu anger Socialstyrelsens riktlinjer att det enbart är KBT, kognitiv beteendeterapi, som anses ha vetenskaplig evidens. Det menar vi beror på Socialstyrelsens snäva, för att inte säga enögda, definition av vad evidens är. En behandlingsform kan inte passa alla människor. Det stora problemet med psykisk ohälsa har många, många små lösningar. Det vi vet angående samtalsbehandlingar är att biverkningarna är få och att resultaten, ett bättre mående, ofta är livslångt. Samtalsbehandlingar är dyra till en början men sett över ett liv, billigare för samhället än psykofarmaka. Och då räknar vi bara samhällsekonomiskt – inte patientens och de närståendes lidande.

Informell tvångsmedicinering

Vi får ofta in rapporter om att människor som mår dåligt och söker vård enbart erbjuds behandling med psykofarmaka. Om man som patient inte vill äta mediciner erbjuder vården inget annat alternativ. Det är mediciner eller inget.

Vi hör också relativt ofta att man ställer som villkor för samtalsbehandling att man först prövar mediciner. Bägge förfaranden strider mot skrivningar i patientlagen men eftersom den är så svag innebär den ingen hjälp i sådana här fall. Rådet vi kan ge är att rösta med fötterna och gå till annan  vårdgivare. Risken är dock stor att man får gå långt.

Ett annat exempel vi stött på i detta ämne är att försäkringskassan vägrar att ge sjukpenning till den som inte äter psykofarmaka eftersom man då inte medverkar till sin egen behandling. Då anses man inte längre stå till arbetsmarknadens förfogande och man kan bli av med sin sjukpenning.

Har någon råkat ut för andra påtryckningar kring mediciner tar vi tacksam emot information om detta.

Att vara för medicinfri behandling innebär INTE att vi är emot mediciner

Att vara för medicinfri behandling innebär inte att vara emot mediciner. Det handlar istället om möjligheter att själv välja den behandling man tror funkar bäst. Medicinfri behandling betyder inte att man som patient nekas, eller nekar till, mediciner överhuvudtaget. Det handlar om att medicin blir en mindre viktig del av behandlingen.

Möjligheter

Vi tror att en verklig valfrihet i denna fråga har många positiva konsekvenser gällande den psykiska ohälsan i stort:

1. Minskad användning av tvångsmedel ger minskad stigmatisering
Skapandet av medicinfria vårdenheter som bygger på människors fria val minskar med största säkerhet användningen av tvångsmedel. En stor anledning till den stigmatisering av psykiska ohälsa som fortfarande finns kvar i samhället idag tror vi härrör från användningen av tvångsmedel i psykiatrin. Om vi byter ut tvång och medicinering mot omsorg, trygghet och att man som patienten blir bemött som en människa kommer det på sikt att innebära att stigmatisering av personer med psykisk ohälsa minskar.

2. Fler söker hjälp för sitt dåliga mående
Många har upplevt att den behandling man fått med psykofarmaka inte har hjälpt. När man berättat detta för vården har denna svarat med att sätta in annan psykofarmaka. Eller att helt överge personen. Ett erbjudande om vård och behandling som bygger på andra metoder än mediciner kan återupprätta tilltron till systemet och leda till att fler söker hjälp.

3. Den allmänna psykiska hälsan förbättras
Anhöriga och närstående till personer med psykisk ohälsa är en stor riskgrupp för att själva hamna i psykisk ohälsa. En stor del av detta beror på att man får dra ett allt för tungt lass ensamt. Ofta beroende på icke fungerande relationer till en psykiatri som arbetar på sitt sätt. Kan man få igång fungerande relationer mellan hela familjen och psykiatrin, där den som mår dåligt får det hen behöver och önskar, innebär detta en reell avlastning för hårt pressade anhöriga och närstående. Med tanke på hur många hundratusen drabbade människor vi pratar om och tredubblar detta med deras anhöriga/närstående är det lätt att se folkhälsoperspektivet i detta.

Kampanj för rätten till behandling utan psykofarmaka

Jan- Magne Sörensen från Equals konferens: Rätt till psykiatrisk behandling utan läkemedel!

Stefan Hau från konferensen: “Rätt till psykiatrisk behandling utan läkemedel!”

Trappa ner medicinerna – trappa upp livet med Staffan Utas

Om beroende av antidepressiva med Staffan Utas